Boken om vårt land/Kapitel 133
|
På den tiden fanns en oförvägen och självrådig riddare vid namn Erik Axelsson Tott. Han byggde år 1475 Nyslotts fäste, som kallades Olofsborg (på finska Savonlinna), och det har kvarstått till våra dagar. Erik Axelsson omgav även Viborgs stad med murar. Och när han hade dessa två fästen, blev han så stormodig, att han förde krig mot storfursten av Ryssland och drog härjande 20 mil in på hans område.
Av detta och andra strövtåg vid gränsen uppkom först missämja och slutligen ett stort krig mellan Ryssland och Sverge. Ryssarna, som dittills varit i träldom under mongolerna, hade nu gjort sig fria, ryckte fram med stora krigshärar och förhärjade större delen av Finland ända till nejden av Torneå. Varje finsk man grep till vapen och gick mot fienden, men denne hade redan med sina snabba hästar bortfört sitt byte. Nyslott och Viborg hade ryssarna ej kunnat intaga.
I Viborg fördes befälet av en tapper svensk riddare vid namn Knut Posse. Han hade i sin ungdom varit student och under utrikesresor lärt mera än andra. Därför trodde folket, att Posse kunde trolla. Om honom berättades många vidskepliga sägner. Det sades, att han fått av den onde en häst och en dräng, som han mitt i vintern skickade genom luften med bud till Stockholm. Det sades också, att när Posse skakade ut ett dunbolster i slottstornet, förvände han fiendens ögon, så att varje dun såg ut som ett krigsskepp. Han kunde rita ett skepp i sanden, och därav blev strax ett verkligt skepp. Vidare sades, att han kunde koka ett förskräckelsens ämne, som var gjort av paddor, ormar, kvicksilver, lut och kalk. Men detta ämne var intet annat än krut, fastän få ännu kände dess verkliga sammansättning.
I september månad år 1495 ryckte en stor här emot Viborg. Ryssarna sades vara så många som träd i skogen och förde med sig 7 meter långa kanoner, som sköto stenar mot murarna. Knut Posse med sin ringa besättning försvarade sig modigt i nära tre månader. Men av det starka skjutandet kullstörtade slutligen två torn och det tredje fick stora hål. Den 30 november uppreste ryssarna nio långa stegar mot murarna och begynte att klättra upp. Det väntade Posse och hade lagt krut under det kvarstående tornet. Ryssarna inträngde över muren och uppfyllde tornet. Då antändes krutminan, tornet kullstörtade med ett förfärligt brak och begrov under sina ruiner alla fiender, som voro där inne. Den övriga ryska hären råkade i förskräckelse, när eld utbrast ur jorden. Somliga föllo avsvimmade till marken, andra flydde. Posse med sitt folk, som fördolt sig i källarna, gjorde ett utfall och anställde ett stort nederlag. Belägringen upphävdes, och Viborg var räddat.
Denna händelse har sedan fått namnet Viborgs smäll. Det är icke med säkerhet känt, huru därvid tillgått, men så mycket är visst, att ryssarna drogo sig tillbaka utan att hava lyckats intaga Viborg. Knut Posse blev vida berömd, och många sägner kommo sedan i omlopp om smällen. Det sades, att Posse befallt sina män att tillstoppa öronen med vax, men några, som icke lydde befallningen, blevo av smällen döva. Nuförtiden brukas ofta krutminor i krig; men ingen har blivit så namnkunnig som Viborgs smäll.