Boken om vårt land/Kapitel 191
|
Nu vilja vi gärna känna vårt lands lagar. Alla behöva dem, alla måste lyda dem, och man bör ju veta, vad man lyder. Ty lagen är ett folks medvetande om det rätta. Men här måste vi läsa om en så viktig kunskap alldeles kort.
Vi höra talas om en allmän lag och om grundlag. Vad menas därmed?
Allmän lag kallas den, som i landet bestämmer, vad som är rätt, vad som är orätt, beskyddar den redlige, straffar den brottslige och ordnar den enskilda medborgarens rättsförhållanden. Vår allmänna lag är Svea rikes år 1734 stadfästa lagbok med de tillägg och förändringar, som sedermera blivit av regent och ständer gemensamt beslutade. 1734 års lag omfattar nio huvudkapitel, kallade balkar på gammalt nordiskt vis, och de äro: Giftermåls-balken, Ärvdabalken, Jordabalken, Byggningabalken, Handelsbalken, Straffbalken, Missgärningsbalken, Utsök-ningsbalken och Rättegångsbalken. Du kan lätt lära dig namnen på dessa lagens balkar, om du i din minnes-kammare upptar följande korta gamla vers:
Giftas, Ärva Jorden Bygga, Handeln är ett näringsfång, fly Missgärning, Straff, Utsökning och onödig Rättegång.
I lagen ha under årens lopp många ändringar och tillägg blivit gjorda och nya författningar ha utfärdats.
Grundlag kallas åter en sådan viktig lag, som bestämmer rättsförhållandet mellan regeringen och folket samt grunderna för landets styrelse. Våra grundlagar voro Regeringsformen av år 1772, Förenings- och Säkerhetsakten av år 1789. Nu gälla som de viktigaste Lantdagsordnin-gen av år 1906 och Regeringsformen av år 1919.
Vad innehålla dessa grundlagar? De innehålla vår konstitution, vår fria styrelseform, grundreglerna för vår plikt, vår rätt, vår trohet, vår frihet. Vad är en konstitution? Det är en sådan styrelseform, där styrelsen ‘och folket vardera åtagit sig vissa plikter och vardera förbehållit sig vissa rättigheter gentemot varandra. Makten att stifta lagar tillkommer lantdagen eller som den nu kallas riksdagen.
Lantdagsordningen bestämmer närmare det sätt, på vilket det finska folket genom dess representanter vid lantdag uppträder såsom den andra statsmakten.
Enligt lantdagsordningen av den 15 april 1869 valdes lantdagsmännen av de fyra stånden, men genom den nya lantdaesordning, som den 20 juli igo6 utfärdades, infördes stora förändringar däri.
Riksdagen består enligt denna lag av 200 riksdagsmän, som sammanträda i en kammare. Berättigad att välja och väljas vid riksdags mannaval är envar finsk medborgare, såväl man som kvinna, som fyllt tjugufyra år.
Riksdagsmannaval ske vart tredje år, den 1 och 2 juli, och de valda representanterna innehava sina uppdrag för tre år framåt. Om riksdagen upplöses under treårsperioden förrättas nya val på tid som härvid föreskrives.
Representanterna sammanträda i Helsingfors den 1 februari varje år, och riksdagen varar tre månader. Efter riksdagsupplösning och verkställda nya val kan riksdagen sammanträda även på annan tid av året.
Vid val av riksdagsrepresentanter användes s. k. »proportionell» valmetod, varigenom även de folkgrupper, som äro av annan åsikt än valkretsens flertal, kunna erhålla ett rättvist antal representanter i riksdagen.
Riksdagen tillsätter »utskott», vilka granska riksdags-ärendena och om dem avgiva betänkanden, innan de slutligen avgöras av riksdagen.
Riksdagens beslut ske genom omröstning, och de flesta rösterna gälla.