Boken om vårt land/Kapitel 67

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Boken om vårt land
av Zacharias Topelius

67. Om esterna.


Esterna bo icke i Finland och höra icke till vårt folk, men de äro nära besläktade med finnarna. Ester och finnar voro fordom ett folk, på den tiden de bodde i nuvarande Ryssland. Men när de undanträngdes av ryssarna och flyttade mot nordväst, delade sig folket. Finnarna gingo norr om Finska viken och blevo bosatta i Finland, esterna gingo söder om havsviken och blevo bosatta i Estland och Ivivland. Ty Estland är beläget vid södra kusten av Finska viken och är ett litet, tätt befolkat land med sjöar, floder och fruktbara åkerfält. Det har en annan natur än Finland, känner inga berg av granit och sträcker mot havet en öppen, sandig kust. Ett och annat granitblock, som havsisen fordom fört över från finska sidan, visas i Estland som något märkvärdigt.

Esterna blevo för mer än sex hundra år sedan underkuvade av tyskarna. Sedan ha de lytt under flere främmande välden, senast under Ryssland, och lidit mycket av härjande krig. Deras tyska herrar behandlade dem hårt och togo ifrån dem deras jord, så att esterna ända till vår tid varit landbönder under de tyska riddargodsen. Under ett hårt förtryck ha de icke fått samma frihet och undervisning som deras bröder finnarna. Ändock hava esterna troget bevarat sitt eget språk, sina egna minnen och sitt egna folklynne. Sedan år 1920 är emellertid Estland en självständig republik Esterna äro ett livligt, käns- ligt och ihärdigt folk, som mycket älskar sin fädernebygd. Ofta ser man dem segla i sina öppna båtar övet till finska kusten, och där igenkänner man dem på deras långa, bruna rockar, deras långa, bruna hår, deras smärta växt och deras livliga, bruna ögon.

Esternas språk är så likt finnarnas, att de båda folken lätt lära sig att förstå varandra, när de hunnit vänja sig vid den främmande brytningen. Esten har likasom avstympat de finska orden och lånat flere ord från tyskan eller från ryskan. I övrigt likna ester och finnar även däri varandra, att båda älska visor och gamla sagor, som under hårda tider varit deras tröst. Emedan esternas sagor och folksånger likna finnarnas såsom två grenar ur samma rot, skola vi omtala några bland dem.