Boken om vårt land/Kapitel 69
(Omdirigerad från Boken om vårt land: Kapitel 69)
| ← Kapitel 68 |
|
Kapitel 70 → |
a) Hemmets dotter.
- Nu är solsken, nu är sommar,
- lärkan drillar över lindan,
- nu så lövas alla lundar,
- nu så blomma alla hagar,
- gräset står så skönt på ängen,
- tallen bugar sig i skogen,
- björken böjer sig i dalen,
- äpplen glänsa nu på grenen,
- nötter lysa mellan löven.
- Alla hemmets döttrar sjunga.
- Sommarn flyr, och hösten kommer,
- lien bärgar ängens grönska,
- yxan fäller backens tallar,
- bilan böjer björkens krona,
- frosten plockar grenens äpple,
- nötterna slår blixten neder,
- och en man tar hemmets dotter.
- Ängen tåras då av saknad,
- sörjande står gula skogen,
- hennes faders fålar gnägga,
- hennes moders kvigor råma,
- hennes broders oxar böla,
- sakna den, som gav dem föda,
- sörja den, som gav dem dricka,
- minnas hulda vårdarinnan.
- Gick hon ej, den glada flickan,
- redan före solens uppgång
- sjungande till ladugården?
- Smög hon ej till kvigans krubba,
- innan hennes moder visste,
- innan hennes fader vaknat?
- Räckte hon ej hö ur famnen,
- strödde egenhändigt havren,
- vindade ur brunnen vatten,
- innan far och mor det visste?
- Och det skulle de ej minnas!
b) Fosterbygdens lov.
- Du min by, min gyllne hembygd,
- du min by, där förr jag vuxit,
- ljuva land där förr jag levat,
- raska vuxo dina söner
- och så friska dina döttrar.
- Du är dock en by, som duger,
- du bär bröd på dina åkrar,
- du bär hö på dina ängar,
- överst åkern, nederst ängen,
- och i mitten blommar linet.
- På din backe doftar kummin,
- dina fält stå svavelgula,
- dina häckar bära krusbär,
- hagtorn grönskar i ditt gärde,
- och av äpplen doftar gården.
- Ve dig, by, dit nu jag kommit,
- du, vars egen nu jag blivit,
- skam åt dig, ja, skam och nesa!
- Blott på gyckel blir du prisad,
- blott på spe du nämns den goda,
- sanka sumpmark, fula fält, du,
- som fördärvar rena hjärtan,
- som beskymfar tadelfria
- och förleder mödrars döttrar!
- Dig, min egen by, jag prisar,
- dig, min hembygd, jag besjunger.
- Du är dock en by, som duger,
- står på klippan, som en kyrka,
- som ett bönehus på höjden,
- som en ljuvlig syn på berget
- Blott i ett står du i värde
- efter Vesenburg och Reval:*)
- att du ej ser sköna skeppen
- med de rika varor nalkas,
- ser ej skepp med kryddor gunga
- och sin last av linne lossa.
- ) Städer i Estland.